Barnen har ofta mycket tankar och funderingar kring sin omvärld. Om vi bara ger dem möjlighet kan vi få ta del av fantastiska förklaringar kring det ena och det andra. Vi vuxna har hjälp av att ställa öppna frågor som till skillnad från ledande frågor inte redan bär på rätta svar (läs gärna mer om detta i tidigare inlägg).
En annan strategi vi vuxna kan använda oss av för att ge barnen möjlighet att forma egna teorier är att bita oss lite i tungan när våra barn ställer frågor. Många av oss vuxna har vuxit upp i ett klimat där det finns väldigt tydliga rätt och fel omkring oss, inte minst skolan har lärt oss att söka efter rätta svar och att memorera dessa. Ibland kräver en fråga ett tydligt svar men andra gånger kan frågan vara ingången till ett djupare eget reflekterande. Vad händer om vi svarar ”vad tror du?” när barnet frågar varför träden tappar sina löv eller hur vatten blir till is? 🤔👂🏽
Inte sällan har barnen vid en närmare reflektion väldigt träffande egna teorier. Andra gånger får vi höra idéer som kan vara mest roliga och knasiga. Det viktiga här är inte att barnet ska lära sig vad som är rätt utan att uppmuntra själva tänkandet, vi kan ställa följdfrågor och vara nyfikna på idén utan att värdera om teorin stämmer eller inte. Grunden i vetenskapen är uppfinningsrikedom och prövandet av olika teorier. Ett barn som får möjlighet att tänka fritt och självständigt kommer att stärkas i sin självkänsla och bli kreativ i sitt tänkande. 🧠💕