De flesta föräldrar är nog väl bekanta med frasen ”Kan själv!” eller liknande 😅 Vi föds med en nyfikenhet och vilja att ta oss an världen på alla möjliga sätt. Och väldigt tidigt kan barnen så mycket själva, när vi bara låter dem pröva och öva! Ofta mer än vi kanske tror ❤ En bra påminnelse till sig själv kan vara ”att sitta på händerna” för att inte vara alltför snabb med att hjälpa till. Självklart behöver barn mycket hjälp och stöd, och det är vårt ansvar att bistå dem. Ofta kan vi dock ha lite väl bråttom, kanske för att vi själva är stressade eller otåliga. Det är en ständig balansgång mellan att finnas där och stötta barnet, och att låta barnet utmanas för att ge utrymme för växande. Att ändra vårt förhållningssätt utifrån var vårt barn befinner sig idag och inte var de var igår kan också vara en utmaning.
Visst kan 1-åringen teckna och måla, för att bara ge några exempel. Men många kommer också ta sig ett och annat smakprov. Där kan vi vuxna vara förutseende och välja material som är giftfritt så att vi inte behöver oroa oss alltför mycket de gånger det faktiskt kommer smakas eller provas på huden.
3-åringen kanske vill klä på sig själv eller hälla upp egen dryck. Gör det något om kläderna hamnar bak och fram eller skorna på fel fot? Nej. Kommer barnet spilla de första gångerna hen häller upp i sitt glas? Antagligen. Men det är en del av lärprocessen, och om vi är förberedda på att det kan hända så kan vi kanske lättare hantera vår egen frustration över spill. Vi kan också hjälpa till genom att erbjuda en mindre kanna som är lättare att hantera för små händer.
Vad ger det här för tankar hos er? Hur hanterar ni balansakten med att få vardagen att flyta på och samtidigt ge utrymme för era kompetenta barn?